När dagen långsamt går över i kväll förändras landskapet nästan omärkligt. Färgerna blir mjukare, dovare och mer stilla än vad ett foto alltid kan fånga. I det här verket ville jag bevara just den känslan — skymningens dämpade ljus, där himlen ännu glöder medan marken och djuret redan börjar smälta in i mörkret.
Solnedgången är målad i blanka färger, medan renen och konturerna hålls i matt svart för att skapa större effekt. Den kontrasten ger motivet ett särskilt djup, där ljuset nästan bär fram siluetten och låter stillheten tala.
Renen står där i sitt eget lugn, mitt i övergången mellan dag och natt. För mig handlar målningen om de där tysta stunderna i naturen när allt känns nära — ljuset, marken, djuret och den stilla rörelsen genom kvällen. Ett ögonblick av närvaro, fångat i färg och kontrast.
Magi och andlöshet, historiens vingslag med nya uttryck.
