Den här blyertsteckningen kom till under en period då längtan fick ta stor plats i mitt skapande. En längtan efter att komma ut, känna friheten och andas fjälluft.
Utsikten med sjöarna, skogarna och bergen fanns med mig varje dag i tanken. När jag inte kunde vara där på riktigt, ritade jag mig dit. Streck för streck växte landskapet fram som en stilla väg tillbaka till det jag saknade mest.
För mig finns det något läkande i att teckna det man längtar efter. Som om känslan får en plats att vila på, och blir lättare att bära. Kanske inte mindre stark, men mjukare. Och ibland också vackrare.
De här blyertsteckningarna blev små fönster mot friheten — små öppningar mot fjällen, stillheten och drömmen om att få vara nära det som känns allra mest levande.
Magi och andlöshet, historiens vingslag med nya uttryck.
